Glömt lösenordet? Logga In

DENNA SIDA INNEHÅLLER:
Kort om mig Bakgrund - min egen resa mot en bättre studieteknik "Repetition är kunskapens moder" - Tidsfördelad repetition (spaced repetition) pluggamatte-metoden - Hur fungerar det? Jag är intresserad av att vara med! - Hur gör jag?

Projektet pluggamatte.se
Projektet pluggamatte.se startade redan hösten 2020 och målet är att ha en färdig första prototyp under våren 2023 för att sedan kunna börja testas och användas i klassrummet hösten 2023. Här kan du läsa mer om mig, vad målet med projektet är och få se lite exempel på hur den är tänkt att fungera. Detta har hittills varit ett enmans-projekt men förhoppningen är att involvera alla matematiklärare på gymnasiet i Sverige som vill vara med när prototypen är färdig och tillsammans påbörja en resa för att försöka skapa något som kan göra matematiklärares vardag lite lättare och framför allt, göra så att ännu fler gymnasieelever lyckas i matematik.

Projektet pluggamatte.se

Projektet pluggamatte.se startade redan hösten 2020 och målet är att ha en färdig första prototyp under våren 2023 för att sedan kunna börja testas och användas i klassrummet hösten 2023. Här kan du läsa mer om mig, vad målet med projektet är och få se lite exempel på hur den är tänkt att fungera. Detta har hittills varit ett enmans-projekt men förhoppningen är att involvera alla matematiklärare på gymnasiet i Sverige som vill vara med när prototypen är färdig och tillsammans påbörja en resa för att försöka skapa något som kan göra matematiklärares vardag lite lättare och framför allt, göra så att ännu fler gymnasieelever lyckas i matematik.

Kort om mig

Jag heter Magnus Lindström och bor och arbetar i min hemstad Uppsala. Efter 21 år som gymnasielärare i matematik och programmering så trivs jag bättre än någonsin med mitt yrke och jag arbetar sedan 2019 på Celsiusskolan i Uppsala.

Bakgrund - min egen resa mot en bättre studieteknik
På ett sätt började detta projekt redan på hösten 1999 då jag satt i mitt studentrum i Los Angeles men det visste jag förstås inte då. Oftast så är det när man blickar bakåt som man ser hur allt hänger ihop och leder fram till där man är just nu. Jag hade tagit ett sabbatsår efter tre års studier i matematik och datavetenskap på Uppsala universitet. Jag ville lära mig att spela gitarr och om jag skulle ha en ärlig chans att bli bättre på det så var jag tvungen att ägna tid åt det och då kunde jag inte ha någon annan heltidssysselsättning samtidigt. Det skulle bli ett år på Musicians Institute och jag skulle äntligen få syssla med musik på heltid. Det skulle bli en lite tung start för det visade sig att det var mycket som vi skulle lära oss och jag hade ingen direkt studieteknik eller struktur i mitt lärande. Nedan är ett exempel på vad vi skulle lära oss. Det är en bild på en gitarrhals och varje prick är en ton som ingår i en C-dur-skala. Bara denna bild kändes som ett livslångt projekt.

Bakgrund - min egen resa mot en bättre studieteknik

På ett sätt började detta projekt redan på hösten 1999 då jag satt i mitt studentrum i Los Angeles men det visste jag förstås inte då. Oftast så är det när man blickar bakåt som man ser hur allt hänger ihop och leder fram till där man är just nu. Jag hade tagit ett sabbatsår efter tre års studier i matematik och datavetenskap på Uppsala universitet. Jag ville lära mig att spela gitarr och om jag skulle ha en ärlig chans att bli bättre på det så var jag tvungen att ägna tid åt det och då kunde jag inte ha någon annan heltidssysselsättning samtidigt. Det skulle bli ett år på Musicians Institute och jag skulle äntligen få syssla med musik på heltid. Det skulle bli en lite tung start för det visade sig att det var mycket som vi skulle lära oss och jag hade ingen direkt studieteknik eller struktur i mitt lärande.

Nedan är ett exempel på vad vi skulle lära oss. Det är en bild på en gitarrhals och varje prick är en ton som ingår i en C-dur-skala. Bara denna bild kändes som ett livslångt projekt.

"Learning by accident"
Men det här var bara en bild med prickar. Vi fick många liknande diagram med prickar första månaderna och det var säkert 50 olika bilder med prickar på för alla olika skalor och ackord som vi skulle lära oss. Varje dag satt jag med alla mina papper med prickar på utspridda på golvet och i ren panik så tog jag ett papper och började öva på det. Efter fem minuter så tog jag ett annat papper och började öva på de prickarna för det bara låg där och stirrade på mig och gav mig dåligt samvete eftersom jag inte hade övat på det ännu. Efter fem minuter så kände jag att jag måste öva på något annat för hur skulle jag annars hinna öva på allt? Och så där höll jag på dag ut och dag in. Efter ett tag hände något oväntat. När jag tog upp ett papper i högen och började öva på det så märkte jag att jag kunde det lite bättre trots att jag bara hade övat på det en kvart: fem minuter för en timme sen, fem minuter för fyra timmar sen och fem minuter igår kväll. Hur var det möjligt att jag hade blivit bättre på det när jag nästan inte hade övat på det alls? Jag började misstänka att pauserna och uppehållen mellan studiepassen var minst lika viktiga som själva studiepassen. För när jag jobbade med något så upplevde jag inte att jag blev bättre på de fem minuterna men nästa gång jag tog upp pappret och började öva efter en paus så märkte jag att jag kunde det lite bättre. Alltså måste den här lilla förbättringen ha skett mellan studiepassen. Under tiden mellan två studiepass så smälte min hjärna allt det som jag hade försökt trycka in senaste gången och sorterade den informationen och försökte förstå det och göra det begripligt för mig på något sätt. På ett sätt kan man säga att jag lärde mig en massa saker och blev bättre när jag inte jobbade med det men detta under förutsättning att jag hade gjort något innan så hjärnan fick något att arbeta med. Tyvärr fungerar det ju inte om jag aldrig övar och bara tar pauser och gör annat. Men den insikten hade jag redan. Om det var så här som det funkade så behövde jag ju bara se till att plugga många korta passa. Ju fler studiepass, desto fler stunder mellan studiepassen som gör att jag kommer bli bättre utan att egentligen aktivt göra något under den pausen. Jag ”lär” mig alltså något medan jag tittar på tv, träffar kompisar eller tar en tupplur. Det här var första gången som jag gjorde någon egen variant på det som kallas tidsfördelad repetition, eller ”spaced repetition” på engelska, utan att jag visste om att det var just den studietekniken jag använde.

"Learning by accident"

Men det här var bara en bild med prickar. Vi fick många liknande diagram med prickar första månaderna och det var säkert 50 olika bilder med prickar på för alla olika skalor och ackord som vi skulle lära oss. Varje dag satt jag med alla mina papper med prickar på utspridda på golvet och i ren panik så tog jag ett papper och började öva på det. Efter fem minuter så tog jag ett annat papper och började öva på de prickarna för det bara låg där och stirrade på mig och gav mig dåligt samvete eftersom jag inte hade övat på det ännu. Efter fem minuter så kände jag att jag måste öva på något annat för hur skulle jag annars hinna öva på allt? Och så där höll jag på dag ut och dag in. Efter ett tag hände något oväntat.

När jag tog upp ett papper i högen och började öva på det så märkte jag att jag kunde det lite bättre trots att jag bara hade övat på det en kvart: fem minuter för en timme sen, fem minuter för fyra timmar sen och fem minuter igår kväll. Hur var det möjligt att jag hade blivit bättre på det när jag nästan inte hade övat på det alls?

Jag började misstänka att pauserna och uppehållen mellan studiepassen var minst lika viktiga som själva studiepassen. För när jag jobbade med något så upplevde jag inte att jag blev bättre på de fem minuterna men nästa gång jag tog upp pappret och började öva efter en paus så märkte jag att jag kunde det lite bättre. Alltså måste den här lilla förbättringen ha skett mellan studiepassen.

Under tiden mellan två studiepass så smälte min hjärna allt det som jag hade försökt trycka in senaste gången och sorterade den informationen och försökte förstå det och göra det begripligt för mig på något sätt. På ett sätt kan man säga att jag lärde mig en massa saker och blev bättre när jag inte jobbade med det men detta under förutsättning att jag hade gjort något innan så hjärnan fick något att arbeta med. Tyvärr fungerar det ju inte om jag aldrig övar och bara tar pauser och gör annat. Men den insikten hade jag redan. Om det var så här som det funkade så behövde jag ju bara se till att plugga många korta passa. Ju fler studiepass, desto fler stunder mellan studiepassen som gör att jag kommer bli bättre utan att egentligen aktivt göra något under den pausen. Jag ”lär” mig alltså något medan jag tittar på tv, träffar kompisar eller tar en tupplur.

Det här var första gången som jag gjorde någon egen variant på det som kallas tidsfördelad repetition, eller ”spaced repetition” på engelska, utan att jag visste om att det var just den studietekniken jag använde.

Dags att ta det till nästa nivå
Efter mitt sabbatsår så flyttade jag hem till Uppsala för att plugga klart sista året och få min magisterexamen i datavetenskap. Det blev ett lätt år trots att jag gick många ganska svåra kurser. Jag hade ju en helt ny studieteknik som gjorde att jag pluggade totalt mindre tid men lärde mig mer och fick därmed mycket bättre resultat på tentorna. 2010 – 2019 arbetade jag på internationella skolor i Spanien och Italien och använde språkappar som använde sig av tidsfördelad repetition för att utöka mitt ordförråd och lära mig grunderna i språket. Det fungerade utmärkt! Oftast så gjorde jag ett litet studiepass när jag hade en 10-minuterspaus på jobbet, när jag väntade på bussen etc. Alla dessa små studiepass tillsammans gjorde en enorm skillnad över tid. Att lära sig 3000 ord och 500 vanliga meningar gör ju inte att man behärskar ett nytt språk men det hjälper en bra bit på vägen, speciellt i början. Det hjälpte självklart mycket att jag bodde i Spanien när jag försökte lära mig spanska eftersom jag fick höra, se och använda språket dagligen men att bygga upp ett stort ordförråd och att få lära mig grunderna hjälpte enormt mycket och snabbade på processen. Så småningom så gjorde jag ett prov i spanska på nivå C1. När jag bodde i Italien så tänkte jag att jag skulle lära mig italienska och även tyska. Jag jobbade nämligen med många tyska kollegor och på rasterna så fanns det alltid möjlighet att prata fem minuter med mina trevliga kollegor som pratade med mig på tyska och de visste om att jag ville lära mig deras språk och de rättade mig när jag sa något fel. Så där höll jag på i tre år och på två helger i rad så skrev jag provet i italienska och tyska på nivå B2 och klarade båda. 2019 flyttade jag hem till min hemstad Uppsala och jag var nu femspråkig. Det är först på senare tid som har förstått att jag älskar språk. Matematik är ju logikens språk och pratar man det så kan man prata med alla. Programmeringsspråk är ju språk för att kunna prata med datorer. Svenska, engleska, spanska, italienska och tyska är ju bra när man ska prata med människor som pratar de språken.

Dags att ta det till nästa nivå

Efter mitt sabbatsår så flyttade jag hem till Uppsala för att plugga klart sista året och få min magisterexamen i datavetenskap. Det blev ett lätt år trots att jag gick många ganska svåra kurser. Jag hade ju en helt ny studieteknik som gjorde att jag pluggade totalt mindre tid men lärde mig mer och fick därmed mycket bättre resultat på tentorna.

2010 – 2019 arbetade jag på internationella skolor i Spanien och Italien och använde språkappar som använde sig av tidsfördelad repetition för att utöka mitt ordförråd och lära mig grunderna i språket. Det fungerade utmärkt! Oftast så gjorde jag ett litet studiepass när jag hade en 10-minuterspaus på jobbet, när jag väntade på bussen etc. Alla dessa små studiepass tillsammans gjorde en enorm skillnad över tid.

Att lära sig 3000 ord och 500 vanliga meningar gör ju inte att man behärskar ett nytt språk men det hjälper en bra bit på vägen, speciellt i början. Det hjälpte självklart mycket att jag bodde i Spanien när jag försökte lära mig spanska eftersom jag fick höra, se och använda språket dagligen men att bygga upp ett stort ordförråd och att få lära mig grunderna hjälpte enormt mycket och snabbade på processen. Så småningom så gjorde jag ett prov i spanska på nivå C1.

När jag bodde i Italien så tänkte jag att jag skulle lära mig italienska och även tyska. Jag jobbade nämligen med många tyska kollegor och på rasterna så fanns det alltid möjlighet att prata fem minuter med mina trevliga kollegor som pratade med mig på tyska och de visste om att jag ville lära mig deras språk och de rättade mig när jag sa något fel. Så där höll jag på i tre år och på två helger i rad så skrev jag provet i italienska och tyska på nivå B2 och klarade båda.

2019 flyttade jag hem till min hemstad Uppsala och jag var nu femspråkig.
Det är först på senare tid som har förstått att jag älskar språk. Matematik är ju logikens språk och pratar man det så kan man prata med alla. Programmeringsspråk är ju språk för att kunna prata med datorer. Svenska, engleska, spanska, italienska och tyska är ju bra när man ska prata med människor som pratar de språken.

Kan vi få våra elever att lyckas ännu bättre i matematik?
Oavsett om en elev tycker om matematik eller inte när hen kommer till mitt klassrum så vet jag att följande gäller för alla elever: De tycker att det är mycket roligare om de lyckas än om de misslyckas. Mitt mål för varje elev är att stärka elevens självförtroende genom att hjälpa dem att lyckas i matematik, och att lyckas kan ju betyda många olika saker för olika elever. Frågan blir då: ”Kan vi få eleverna att lyckas ännu bättre i matematik?”. Forskningen radar upp en hel del faktorer som är viktiga men frågan jag ställer mig är: ”Vilka av dessa faktorer skulle jag själv kunna påverka och framför allt, vilka faktorer skulle få störst genomslag och medföra en faktisk och mätbar förbättring och en större måluppfyllelse på gruppnivå?”. "Finns det något som vi inte redan har provat eller redan gör?". Jag vill verkligen understryka att jag är stolt över det jobb som jag och mina matematikkollegor i Sverige gör varje dag och jag blir påmind om detta dagligen i mitt arbete och på ämnesstudiedagar mm. Min övertygelse är att huvudpersonen i en elevs lärande är eleven själv. Visst hjälper det om allt annat är på plats också: en skola med bra lokaler och utrustning, en kompetent och entusiastisk lärare, ett bra läromedel mm. Men den i särklass viktigaste faktorn kommer alltid att vara eleven själv och där kan saker som en bra lärare, ett bra läromedel och en bra studieteknik vara det som får eleven på rätt spår. Det finns många faktorer så som lärares arbetsmiljö, tillräckligt med planerings- och utvärderingstid av lektioner etc. som är saker som jag själv inte kommer kunna påverka och förbättra. Finns det något som jag skulle kunna bidra med och som skulle kunna användas av fler matematikkollegor och faktiskt göra skillnad? Av egen erfarenhet så är det mest kraftfulla verktyget som jag har stött på, både som student och lärare, tidsfördelad repetition eller ”spaced repetition” på engelska, som är ett studiesätt där man repeterar kunskap enligt vissa tidsintervaller för att optimera inlärningen och framför allt för att behålla kunskapen i långtidsminnet. Grunderna till detta studiesätt upptäcktes redan på 1890-talet då Hermann Ebbinghaus upptäckte ”glömskekurvan” eller ”forgetting curve” som det heter på engelska. Tidsfördelad repetition (spaced repetition), som är en väldigt erkänd metod, har bevisat stor effekt och det finns mängder med studier på detta. Tidsfördelad repetition har mig veterligen aldrig testats på ett strukturerat och systematiskt sätt inom matematikområdet på en stor grupp. Det är en väl forskad på och erkänt effektiv studieteknik. Jag vill ta reda på om det går att applicera denna studieteknik inom matematikområdet och i så fall ta reda på vilka eventuella positiva effekter det skulle kunna få på elevers inlärning.

Kan vi få våra elever att lyckas ännu bättre i matematik?

Oavsett om en elev tycker om matematik eller inte när hen kommer till mitt klassrum så vet jag att följande gäller för alla elever: De tycker att det är mycket roligare om de lyckas än om de misslyckas. Mitt mål för varje elev är att stärka elevens självförtroende genom att hjälpa dem att lyckas i matematik, och att lyckas kan ju betyda många olika saker för olika elever.

Frågan blir då: ”Kan vi få eleverna att lyckas ännu bättre i matematik?”. Forskningen radar upp en hel del faktorer som är viktiga men frågan jag ställer mig är: ”Vilka av dessa faktorer skulle jag själv kunna påverka och framför allt, vilka faktorer skulle få störst genomslag och medföra en faktisk och mätbar förbättring och en större måluppfyllelse på gruppnivå?”. "Finns det något som vi inte redan har provat eller redan gör?".

Jag vill verkligen understryka att jag är stolt över det jobb som jag och mina matematikkollegor i Sverige gör varje dag och jag blir påmind om detta dagligen i mitt arbete och på ämnesstudiedagar mm. Min övertygelse är att huvudpersonen i en elevs lärande är eleven själv. Visst hjälper det om allt annat är på plats också: en skola med bra lokaler och utrustning, en kompetent och entusiastisk lärare, ett bra läromedel mm. Men den i särklass viktigaste faktorn kommer alltid att vara eleven själv och där kan saker som en bra lärare, ett bra läromedel och en bra studieteknik vara det som får eleven på rätt spår.

Det finns många faktorer så som lärares arbetsmiljö, tillräckligt med planerings- och utvärderingstid av lektioner etc. som är saker som jag själv inte kommer kunna påverka och förbättra. Finns det något som jag skulle kunna bidra med och som skulle kunna användas av fler matematikkollegor och faktiskt göra skillnad? Av egen erfarenhet så är det mest kraftfulla verktyget som jag har stött på, både som student och lärare, tidsfördelad repetition eller ”spaced repetition” på engelska, som är ett studiesätt där man repeterar kunskap enligt vissa tidsintervaller för att optimera inlärningen och framför allt för att behålla kunskapen i långtidsminnet. Grunderna till detta studiesätt upptäcktes redan på 1890-talet då Hermann Ebbinghaus upptäckte ”glömskekurvan” eller ”forgetting curve” som det heter på engelska. Tidsfördelad repetition (spaced repetition), som är en väldigt erkänd metod, har bevisat stor effekt och det finns mängder med studier på detta.

Tidsfördelad repetition har mig veterligen aldrig testats på ett strukturerat och systematiskt sätt inom matematikområdet på en stor grupp. Det är en väl forskad på och erkänt effektiv studieteknik. Jag vill ta reda på om det går att applicera denna studieteknik inom matematikområdet och i så fall ta reda på vilka eventuella positiva effekter det skulle kunna få på elevers inlärning.

"Repetition är kunskapens moder" - Tidsfördelad repetition (spaced repetition)
Den vanligaste studietekniken är nog "sista-minuten-plugga precis innan provet"-metoden. Denna teknik är nog vanligast för att de flesta skjuter upp saker tills det inte går längre och då måste man plugga mycket och intensivt under en kort period. Tidsfördelad repetition är en studieteknik där du studerar innehållet som du försöker lära dig med ökande tidsintervaller. Om du använder dig av denna metod för att plugga inför ett prov så börjar du långt innan provdagen. Några konsekvenser av detta blir att du kommer memorera det som du försöker lära dig på totalt kortare tid och du kommer att komma ihåg det längre. Några av svårigheterna med denna studieteknik är att den kräver studiedisciplin och du måste administrera de olika delarna du studerar och hålla reda på när det är dags att studera varje enskild del igen.

"Repetition är kunskapens moder" - Tidsfördelad repetition (spaced repetition)

Den vanligaste studietekniken är nog "sista-minuten-plugga precis innan provet"-metoden. Denna teknik är nog vanligast för att de flesta skjuter upp saker tills det inte går längre och då måste man plugga mycket och intensivt under en kort period. Tidsfördelad repetition är en studieteknik där du studerar innehållet som du försöker lära dig med ökande tidsintervaller. Om du använder dig av denna metod för att plugga inför ett prov så börjar du långt innan provdagen. Några konsekvenser av detta blir att du kommer memorera det som du försöker lära dig på totalt kortare tid och du kommer att komma ihåg det längre. Några av svårigheterna med denna studieteknik är att den kräver studiedisciplin och du måste administrera de olika delarna du studerar och hålla reda på när det är dags att studera varje enskild del igen.

Glömskekurvan (forgetting curve)

Här är ett exempel på Hermann Ebbinhaus glömskekurva. Vi ser hur andelen information som vi kommer ihåg avtar med tiden efter inlärningstillfället. Vi ser också att kurvan går ner som kraftigast direkt efter inlärningstillfället för att sedan avta i lägre takt. Detta är (tyvärr) en av anledningarna till att "plugga-mycket-precis-innan-provet"-metoden är fortsatt populär. Man kommer ju ihåg det mesta direkt efter att man har studerat det.

Tidsfördelad repetition (spaced repetition)

Tidsfördelad repetition går ut på att studera innehållet igen innan du börjar glömma bort allt för mycket. Som vi ser i grafen så sker det första repetitionstillfället kort efter det första inlärningstillfället. En intressant sak med glömskekurvan är att den inte faller lika brant efter det andra tillfället och detta mönster fortsätter efter varje repetitionstillfälle. Eftersom vi glömmer i långsammare takt ju fler gånger vi har repeterat så kan vi öka tidsintervallet mellan varje repetitionstillfälle. Efter ett antal repetitioner så kommer vi ihåg det mesta och vi behöver inte repetera det så ofta fortsättningsvis för att "hålla kunskapen vid liv". Kunskapen har nu satt sig på djupet i långtidsminnet.

pluggamatte-metoden - Hur fungerar det?
När jag väl hade bestämt mig för att göra detta projekt så listade jag de saker som jag absolut ville ha med i mitt digitala läromedel: • Det ska finnas en databas med många bra uppgifter i varje kurs som är uppdelade i olika typuppgifts-kategorier och som man som lärare kan välja bland för att undvika att lägga en massa tid på att skapa lämpliga uppgifter själv. Typuppgifter som är på samma tema är i sin tur sammankopplade i lärsekvenser som förutom själva uppgifterna innehåller ett teoriavsnitt i både text- och videoform. • Eftersom läraren har planerat och valt ut lämpliga uppgifter för klassen så håller pluggamatte.se reda på vilka uppgifter varje elev ska göra härnäst, vilka uppgifter hen har gjort och om hen kunde det eller inte. Detta sänker tröskeln för eleven att komma igång och att hålla sig till metoden eftersom man som elev inte behöver planera, uppdatera vad man har gjort eller hålla reda på vad man ska göra härnäst. • pluggamatte.se anpassar uppgifternas svårighetsgrad och bestämmer repetitionsintervallerna på individnivå utifrån elevens mål, nuvarande kunskapsnivå och prestation. • Den ska ha ett väldigt minimalistiskt gränssnitt för att minimera den kognitiva belastningen och vara lättanvänt både för lärare och elever. • Användardata som genereras när elever löser uppgifter används för att hjälpa läraren att veta hur ungefär hur lång tid som eleverna kommer behöva för att göra de utvalda uppgifterna samt att få lämplig statistik på individnivå för att läraren ska kunna följa varje elevs kunskapsutveckling och ge råd om något behövs ändras (höja eller sänka målbetyget, om man behöver plugga mer utöver lektionstid etc.) beroende på hur det går för eleven över tid. Jag har en till lång lista med förslag på ytterligare funktionalitet för framtiden. Vad saknar du? Vad skulle underlätta ditt jobb? Vad tycker du fungerar bra med digitala hjälpmedel i din undervisning? Vad fungerar inte bra med existerande digitala hjälpmedel i undervisningen? Skriv gärna till mig och berätta!
pluggamatte-metoden

pluggamatte-metoden - Hur fungerar det?

När jag väl hade bestämt mig för att göra detta projekt så listade jag de saker som jag absolut ville ha med i mitt digitala läromedel:

• Det ska finnas en databas med många bra uppgifter i varje kurs som är uppdelade i olika typuppgifts-kategorier och som man som lärare kan välja bland för att undvika att lägga en massa tid på att skapa lämpliga uppgifter själv. Typuppgifter som är på samma tema är i sin tur sammankopplade i lärsekvenser som förutom själva uppgifterna innehåller ett teoriavsnitt i både text- och videoform.

• Eftersom läraren har planerat och valt ut lämpliga uppgifter för klassen så håller pluggamatte.se reda på vilka uppgifter varje elev ska göra härnäst, vilka uppgifter hen har gjort och om hen kunde det eller inte. Detta sänker tröskeln för eleven att komma igång och att hålla sig till metoden eftersom man som elev inte behöver planera, uppdatera vad man har gjort eller hålla reda på vad man ska göra härnäst.

• pluggamatte.se anpassar uppgifternas svårighetsgrad och bestämmer repetitionsintervallerna på individnivå utifrån elevens mål, nuvarande kunskapsnivå och prestation.

• Den ska ha ett väldigt minimalistiskt gränssnitt för att minimera den kognitiva belastningen och vara lättanvänt både för lärare och elever.

• Användardata som genereras när elever löser uppgifter används för att hjälpa läraren att veta hur ungefär hur lång tid som eleverna kommer behöva för att göra de utvalda uppgifterna samt att få lämplig statistik på individnivå för att läraren ska kunna följa varje elevs kunskapsutveckling och ge råd om något behövs ändras (höja eller sänka målbetyget, om man behöver plugga mer utöver lektionstid etc.) beroende på hur det går för eleven över tid.

Jag har en till lång lista med förslag på ytterligare funktionalitet för framtiden.

Vad saknar du? Vad skulle underlätta ditt jobb? Vad tycker du fungerar bra med digitala hjälpmedel i din undervisning? Vad fungerar inte bra med existerande digitala hjälpmedel i undervisningen?
Skriv gärna till mig och berätta!

pluggamatte-metoden

Jag är intresserad av att vara med! - Hur gör jag?
Gå till "Kontakt" och skicka ett meddelande till mig genom formuläret. Berätta lite om dig själv, vad det var som gjorde att du blev intresserad av mitt projekt och om du skulle vilja testa det i din egen undervisning eller kanske till och med bidra på något sätt. Den enda chansen för detta projekt att lyckas är om du och jag gillar webbplatsen. Om vi inte gillar den och den inte underlättar för oss lärare i vardagen och om våra elever inte gynnas av det så kommer vi inte använda den. Jag ser fram emot att höra vad du tycker (bra och dåligt)! :) Med vänlig hälsning Magnus

Jag är intresserad av att vara med! - Hur gör jag?

Gå till "Kontakt" och skicka ett meddelande till mig genom formuläret.
Berätta lite om dig själv, vad det var som gjorde att du blev intresserad av mitt projekt och om du skulle vilja testa det i din egen undervisning eller kanske till och med bidra på något sätt.

Den enda chansen för detta projekt att lyckas är om du och jag gillar webbplatsen.
Om vi inte gillar den och den inte underlättar för oss lärare i vardagen och om våra elever inte gynnas av det så kommer vi inte använda den.

Jag ser fram emot att höra vad du tycker (bra och dåligt)! :)

Med vänlig hälsning

Magnus